Om man bor på Madagskar måste man få träffa lemurer ibland. Det gjorde jag igår, med vänner på besök. Vi har sett en hel del lemurer sedan vi kom hit, från stora indris till pyttesmå muslemurer, ändå får man aldrig nog. De är söta, vackra, sjunger otroligt häftigt (en del). Men sorgligt nog är flertalet arter utrotningshotade.
Läs mer här
Det är inte klokt. Men i ett land där fattigdomen växer katastrofalt är inte hänsyn tilll djur och natur prioriterat. Så har det väl alltid varit, i alla nationer. Här är skogsskövlingen förstås en stor orsak, en stor del på grund av internationella intressen, men en annan är att man jagar lemurerna för att äta. Vi har varit i skogar där det bara finns ett fåtal familjer av vissa arter kvar. Man ser dem där, högt i träden och blir tjock i halsen när man tänker att om några år, kanske de inte finns kvar. Låt oss hoppas att det inte blir så.
Micke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar