Hopp om val

Trängseln blir stor när pengar är inblandade. Här som där. Det väldigt länge eftertraktade kontraktet om finansiellt stöd till landets val 2013 mellan Madagaskar och de stora bidragsgivarna, EU, UNDP, Norge och Schweiz har nu undertecknats, och jag var där. Det var landets alla diplomater, halva journalistkåren och hela biståndsvärlden också. Det blev tal och snittar och jag skymtade förbi i TV på kvällen.

Sedan kuppen 2009 har landets utveckling i bästa fall stått stilla, men i de flesta fall gått utför. Det finansiella stödet innebär en tro på att det faktiskt kommer att bli fria demokratiska val här i maj nästa år, och därmed att landet kanske kan börja jobba framåt istället för bakåt. Och förstås att alla utländska investerare som vill handla med Madagaskars rikedomar, samt biståndsorganisationer som vill starta projekt och ambassader som vill öppna igen, kanske kan göra det. Vi får se.

FNs samordnare i samtalet om stödet Fatma Samoura, sa efteråt att tre år och 7 månader av kris räcker.

http://www.youtube.com/watch?v=BlhjhH11z6s&feature=plcp

Boskapstjuvar

De malagassiska buffeltjuvarna, Dahalo, börjar få världsrykte. En tradition som från början handlade om att bli en riktig man, och som gick ut på att sno en ko från grannen, har förvandlats till en maffialiknande storindustri med mycket olycka och död som följd. Främst är det södern som drabbas men nyligen fick en by nära Belo sur Tsiribihina på västkusten stora rubriker, nationellt och internationellt.

Polisen slog till mot boskapstjuvar och över 100 dog. Förklaringen till det stora antalet döda är att många tjuvligor misstänks vara lierade med polisen och olika myndighetspersoner. Därför vill vare sig polis eller myndighet att brotten ska leda till rättegång.

Den malagassiska boskapen zebu är dyrgripar, ger hög avkastning av väldigt fint kött och pengarna som går att tjäna lockar en allt fattigare befolkning. Resultaten är ännu osäkrare livsvillkor för befolkningen på den svårtillgängliga landsbygden, som beväpnar sig och bildar medborgargarden eftersom de inte kan vända sig till polisen. Vi bodde en natt i Belo sur Tsiribihina, på väg till tsingyn (se förra blogginlägget).
Läs mer här
eller här