otack är världens lön

När vi var på en kortsemester till Andasibe, några timmars resa österut från Antananarivo, och satt på kvällen i restaurangen på hotellet, fick jag syn på en sån här tjusig skalbagge på marken. Den hade hamnat på rygg och sprattlade frenetiskt och verkningslöst med benen i luften.

Snäll som jag är satte jag fingret strax ovanför insekten, så den skulle kunna få tag och vända sig på rätt köl. Tag fick den, ett hårt grepp med alla sex benen, varpå den bet mig rejält i fingret. Förvånad ryckte jag till, men den höll sig fast, jag fick skaka handen ordentligt för att den skulle tappa greppet, och då for den i väg en bit bort. Två små bloddroppar på fingertoppen visade hur den hade "tackat för hjälpen". Hoppas den landade på rygg igen. 

Micke

Återvinning

Här är det inte mycket som slängs, i princip allting återvinns. Plastflaskor sköljs och används på nytt till såväl drycker som bensin, kartonger rullas ihop till en hård rulle och blir en pall, wellpapp används som bränsle, plastpåsar och plastfolie samlas ihop till en boll och med snöre runt blir det en fotboll för kidsen i kvarteret.  

Den här hatten fick jag av en kille som håller till på gatan och som man väl får kalla diversearbetare. Han tvättar bilar, lastar av mjöl- o risleveranser till marknadsstånden, bär säckar och assisterar vid parkering. Hatten är tillverkad av gamla kassettband.

Micke

Vilda lemurer

Lemurerna mår bäst i det vilda på Madagaskar. Där har vi beundrat dem många gånger på håll, sedan vi kom hit. Vissa av dem klarar inte av fångenskap, den stora Indri Indri till exempel, det går inte ens i stora skogsområden, är det inte deras naturliga habitat, slutar de helt enkelt äta.

Men i takt med att skogarna krymper, minskar deras antal. En del av dem räddas och placeras i skyddade områden, alltid omgivna av vatten eftersom lemurerna är måttligt förtjusta i att bli blöta. En sådan ö kallas just lemurön och ligger i naturområdet Andasibe ett par timmar från östkusten. Fördelen för oss med de här parkerna är att man kan komma lemurerna riktigt nära. Nyfikna, nästan orädda och otroligt söta och roliga. För att inte tala om närgångna. De flesta lemurerna här får faktiskt ungar, och de i sin tur placeras vid fyra, fem års ålder ut i nästa typ av park, lite mer "vild". Nästa generation igen placeras sedan ut i det vilda. Så det finns hopp.

Julsemester i Diego

Vi trodde att geckoödlor åt insekter, inte slickade i sig honung från fingrarna, men vi hade uppenbarligen fel. Detta utspelade sig nästan varje frukost på vårt hotell. Hur sött som helst!