Glädjen att resa

Vi åkte nyligen på jobbresa till Morombe som ligger på västkusten. Först fick vi flyga till en stad som heter Tulear, söder om Morombe. Där väntade en jeep, en stor fyrhjulsdriven sak, som efter en övernattning skulle ta oss de 30 milen till vår slutdestination.

Vi startade fyra på morgonen från Tulear och körde ut på vägen som gick till Morombe. Väg och väg, pist heter det faktiskt på franska, skulle vilja kalla det puckelpist rentav.  

I bästa fall är "vägen" någorlunda jämn sand, men oftast är det hålor, kullar och meterhöga ojämnheter. Och när det regnat blir det som på bilden ovan, och nej vi kör inte i en flod, det är vägen! Därför tar det ca tolv timmar att köra 30 mil. Och har man inte en rejäl fyrhjulsdriven (eller oxkärra) kan man lika gärna stanna hemma.

Väl där, drabbades vi av storm o regn och fick sitta med fötterna i vatten vid middagsbordet och plumsade i lera till jobbet (en radiostation som Petras organisation samarbetar med). Sista, notera, sista dagen blev det sol och vi åkte längs en hisnande vacker kust tillbaka till Tulear. Bilresan enkel väg – 10 timmar …
Och till råga på allt åkte vi på en jordbävning sista natten, bara 5,3 på skalan, och 35 kilometer från oss men tillräckligt för att det skulle gunga till några sekunder. Mysigt med resor.

För oss är det bara obekvämt och jobbigt, men för landets befolkning är det betydligt allvarligare, vissa områden blir helt isolerade under regnperioden, ingen kommer dit och ingen kommer därifrån.